Glykoletrar

Glykoletrar är både alkoholer och etrar. De innehåller således en polär hydroxigrupp, ett svagt polärt etersyre och en opolär metylenkedja.

I alkoholer ersätts det ena vätet i H-O-H med en kolväteradikal R-, i etrar ersätts bägge till den allmänna formeln R-O-R. Etrar och alkoholer härstammar formellt från vatten. Vatten är starkt polärt, alkohol något mindre och etrar ännu mindre. Detta gör att etrar med sina två kolgrupper är svårlösliga i vatten. I symmetriska etrar är R lika och i osymmetriska etrar olika.

Glykoletrarna kan namngivas på flera sätt:
För metyl: etylenglykolmonomentyleter, 2-metoxietanol och metylglykol (MG).
För propyl: etylenglykolmonopropyleter, 2-propoxietanol, propylglykol (PG).
För butyl: etylenglykolmonometyleter, 2-butoxietanol, butylglykol (BG).

Den mest kända butyletern, butyldiglykol (BDG) både i normal och iso-form. Räknat från hydroxigruppen ingår det tio element i kedjan, åtta kol och två väte. Ämnet kan betraktas som en med två etersyre svagt polariserad oktanol. Oktanol är inte löslig i vatten men BDG är liksom alla de övriga glykoletrarna vattenlöslig.

Glykoletergruppen är ypperliga förmedlingslösningsmedel och kan gå in och ersätta aromaterna. Glykolterarna har blivit omvärderade och anses inte som ofarliga för hälsan. Även glykoletrar kan bilda peroxider. Temporärt kan de skyddas med antioxidationsmedel. (hydrokinon).

Butylglykol, etylglykolmonobutyleter eller 2-butoxietanol är ett långsamt avdunstande lösningsmedel, blandbart med såväl vatten som alifatiska kolväten. Butylglykol används ofta i utlandet som hjälplösningsmedel för s.k. vattenlösliga bindemedel- men i mindre utsträckning i Sverige.

Propylenglykoletrar medför lägre hälsorisker än etylenglykoletrar. Metoxipropanol (PM), som avdunstar något snabbare än etylglykol, och andra propylenglykoletrar används därför ofta istället för etylglykoletrar.